Det lilla tuff-tuff-tåget

Titel: Det lilla tuff-tuff-tåget

Författare: Anna Claybourne

Illustrationer: Jo Moon

Go'boken, 2008 (2007)

Från Go'boken får vi nya böcker varje månad och detta är den finaste hittills. En apa ger sig ut på tågtur genom olika landskap och samlar upp sina vänner för att slutligen hamna på stranden. Texten är lätt att läsa rytmiskt; illustrationerna är underbara och genomtänkta och Sam är alldeles förtjust i att pilla in fingrarna i hålrummen som gör plats åt det upphöjda tågsetet. Boken kan dessutom växa med barnet eftersom illustrationerna är detaljerade och de kan senare användas för att titta på olika djur och var de hör hemma, och för att träna räkning. Dessutom är den rejält konstruerad och lär hålla ett gott tag!

Små barn står och går och Små barn känner

Titel: Små barn står och går och Små barn känner

Författare: Anna Kreutz Wirfelt

Översikt:

Små barn griper - finns recenserad

Små barn finns - finns recenserad

Små barn skriker - finns recenserad

Små barn sover - finns recenserad

Små barn står och går - recenseras här

Små barn känner - recenseras här

Små barn pratar

Små barn fostras - del 1

Små barn fostras - del 2

Jag har nu gått vidare i serien Små barns utveckling och efter att ha läst del 5 och 6 som tar upp barns motoriska och psykosociala utveckling i åldern 7-12 månader, får jag nog säga att hittills har de delar som har handlat om denna utveckling (1, 2, 5, och 6) varit mest intressanta, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det verkar finnas mer handfast forskning kring just dessa aspekter av barns utveckling och beteende. Det säger ju sig självt att det inte alltid lika lätt att lista ut eller att kartlägga t.ex. varför små barn skriker (del 3.)

Av dessa två erbjuder Små barn känner den mest fascinerande läsningen; kanske för att barn under sitt andra halvår och framåt går igenom en så spännande och utrycksfull fas i sin psykosociala utveckling. Främlingsrädslan och separationsångesten, hur markant den nu kommer att framträda hos just Sam, är något jag ser an med en känsla av större självförtroende efter att ha läst boken. I Små barn står och går är avsnitten om mat och lekar de mest informativa och användbara. Jag blev dock lite paff när bordsbön rekommenderades som en samlingsritual kring mat. Mina pinglande varningsklockor tystnade dock lite när en sekulär variant också presenterades. En stilmässig avstickare är det dock.

Små barn skriker

Titel: Små barn skriker
Författare: Anna Kreutz Wirfelt

Del 3 i serien Små barns utveckling tar upp skrikande hos barn 0-12 månader. Den här boken ger råg i ryggen till alla föräldrar som vill hjälpa sina barn när de skriker, och motargument till alla som tycker att man skämmer bort bebisar om man lyfter upp dem när de gör det. Jag tycker att den här skriften är rätt heltäckande och saknade ingenting. Den tar upp varför de skriker i olika åldrar, olika skrik, hur det påverkar oss vuxna och vad vi kan göra för att hjälpa de små på bästa sätt, för summan av kardemumman är: barnet försöker kommnicera något till oss och ber om hjälp - inget annat!

Små barn finns och Små barn sover

Titel: Små barn finns och Små barn sover
Författare: Anna Kreutz Wirfelt

Små barn finns är del 2 i serien och täcker precis som nr 1 in åldern 0-6 månader. Där ettan täckte in motoriken, täcker tvåan in den psykosociala utvecklingen. Min största farhåga var nog att boken skulle innehålla upprepningar (på 49 sidor/ 129 kr vill man ha destillat inte repris). Något lite finns där väl men inte så att det irriterar. Lika många aha-upplevelser som i den första delen är det inte; det mesta har jag stött på innan i annan litteratur. En del nyheter stöter man dock på, vilket gör boken köpvärd, speciellt om man inte har gått igenom en massa andra böcker redan.

Små barn sover är faktiskt inte del 3 utan del 4 och den slukade jag direkt eftersom vi behövde tips på det området, vilket vi fick. Föga förvånande behandlar den ämnet sömn i åldern 0-12 månader. Här finns mycket intressant om barns sömn, bland annat en presentation av fem olika "sovmodeller". Man kan komma ihåg att Kreutz Wirfelts presentationer av dessa är sammanfattningar (och det är ju inte så konstigt med tanke på hennes böckers omfång) och att mer information finns tillgänglig ifall man skulle behöva det innan man tillämpar någon av modellerna. Nyttig läsning!

Del 3: Små barn skriker, recenseras inom kort.

Små barn griper

Titel: Små barn griper
Författare: Anna Kreutz Wirfelt

Denna läsvärda bok/häfte om bebisens fysiska utveckling är första delen av nio och beställs direkt från hemsidan (http://www.smabarnsutveckling.se/). Man kan alltså inte köpa den i affär, vad jag vet. Den fyller faktiskt en lucka i barnlitteraturen om jag utgår från vad jag själv läst. Här sammanställs på ett lättfattligt och koncist sätt det forskningen har kommit fram till. Man får inte bara veta vad som kommer att ske i ens barns utveckling utan även varför och hur man har kommit fram till det. Hänvisningar ges till relevant forskning och forskare, vilket jag uppskattar.

Boken/häftet är på 48 sidor och har mjuka pärmar. Det enda som gör mig tveksam köpa fortsättningen är priset. 129 kr/st (+porto!) kostar varje del och det tycker jag är lite dyrt.

Smultronställe!

Lillpojken vill mest och bäst sova i vagnen. Hemma blir det bara korta, påvra små snuttar som gör att han på kvällen efter en hemmadag blir alldeles flammig runt ögonen av trötthet och riktigt smällgnällig. Vad ska man då göra när regnet vräker ner och vinden viner runt knutarna här i Malmö? Jo, tipset är att traska upp på Malmö högskolas bibliotek i Orkanen. Plutten sover rätt bra där fast att det är inomhus. Behövs det kan man ta och promenera ett varv runt hela bibblan; då somnar han! Fåtöljer, skötbord, lekhörna (väldigt liten men ändock!), senaste Vi Föräldrar liksom litteratur om barnpsykologi och barnmedicin finns, liksom naturligtvis skönlitteratur för både stora och små. Det enda man måste tänka på är kanske att raststället bara fungerar så länge medföljande barn är någorlunda tyst och lugnt så att man inte stör alla flitiga studenter. En god bok finns självklart i skötväskan...

Söte Sammy!

Pojken börjar bli stor! Jag tyckte väl att hans bruna 56-body med tillhörande byxor började sitta lite väl tight runt de trinda låren. En brun stoppad korv såg han ut som! Och det var ju inte så konstigt eftersom han var 60 cm lång...

Den första boken!

Mitt barn har läst färdigt sin första bok! Boken skänktes i välkomstgåva av min härliga vän Anna och har placerats på skötbordet för att locka och roa. Och det har den också gjort. Förutom ansikten är detta det första föremål han verkligen beskådat och begrundat (well...) med koncentration och uppmärksamhet. I mammans hjärta föds hopp och glädje!

Naturligtvis är detta en bok endast i de vuxnas sinnevärld. För Sam kan det inte vara mer än en samling ystra färger i ögonhöjd som gör att det killar gott i hjärnan. Men ingen kan förneka att den här typen av leksaker är en inkörsport till litteraturen. Egentligen är det ju ett koncept man försöker sälja in som förälder. Här finns sidor man vänder, som var och en erbjuder en ny spännande upplevelse och "boken" om båten är ju en första hållplats på en färd som via pekböcker, bilderböcker och Astrid kan ta med en var som helst och som aldrig slutar. Sam har stigit på.

En leende pojk!

På onsdag ska vi till familjerättsenheten (tror jag det heter) och intyga att Fredrik är far till barnet. Därför publicerar jag den här bilden idag. Ingen som känner Fredrik kan tvivla på faderskapet - om nu någon hade fått för sig att göra det, vilket jag inte finner troligt! Det lilla barnet har till och med sett till att tappa håret på ett så strategiskt sätt att likeheten med Papi blir ännu större. Imorgon ska vi pröva att göra en comb-over med de små resurser som återstår. Och så ler han för första gången inför en kamera! Gullegulle mwamwa pussegurk mammas pluttegull. Okej. Jag ska lugna mig nu.

Amma och läsa?

Läsningen går framåt, men en viss daglig rutin har visat att man får passa på de stunder som bjuds. Kvällarna går bort för det mesta och om barnet någon gång sover hemma i sin säng dagtid ska det städas, lagas mat, duschas osv. En av de få tillfällen som bjuds är under amning. Man kan frigöra en arm och bara man inte glömmer ta boken med sig till amningsstället så är det görbart.

Men! I föräldraböcker läser man om den viktiga bonding man ska ägna sig åt under amningen. Är det så att jag förmenar mitt barn och mig själv en djup och innerlig relation genom att ignorera honom under matstunden? Jag tror inte det. Jag brukar prata med honom lite i början och om hans ögon är öppna och ser sig omkring. Oftast har dock mjölken en sjusärdeles sövande effekt på det lilla barnet och han slumrar till och äter i halvdvala för att slutligen tuppa av alldeles. Man får bara vara försiktig så att man inte bläddrar för intensivt...då kan han bli ilsk. Lugn och ro vill han ha när han tänker äta tills han däckar!

Bebisblogg för ambitiöst

Hemma hos Sams faster Sara och onkel Beppe kan man njuta! Laktosfri (barnet har magknip) superbrunch och hållning av litet pyre erbjuds gladeligen och en stund över för bloggning blir det innan det bjuds på middag. Därför passar jag nu på och kommenterar undersökningen om The Poor Players innehåll.

Även om bara enstaka sidor återstår av Brokeback Mountain så får man nog ändå påstå att tiden till bloggande och läsande har minskat, i alla fall för tillfället, så att starta upp en bebisblogg är definitivt för ambitiöst. Summan av kardemumman blir att The Poor Player förblir en bokblogg, men att den kommer att färgas av Sam - främst för att min läsning kommer att göra det.

Innan jag för dagen loggar ut kan jag säga att On Chesil Beach som numera bor i skötväskan för stulna bokstunder utanför hemmet, verkar mycket lovande. Ekonomiskt och träffsäkert skriven om kärlek som inte övervinner allt (tror jag mig kunna gissa). McEwan är ju aldrig sämre än mycket bra och denna lovar mer, så vill ni ha något att klämma i morgon i pyjamas innan jobbet sätter igång igen så är detta ett gott tips!

En ny människa!

Jag måste ju själv säga att jag tycker han är rysligt vacker. Helt objektivt! I torsdagsmorse kom han till världen efter ca. 14 timmars intensivt arbete. Lustgasen var en fin kompis! Han vägde 3700 gr - lite mer än beräknat alltså (måste vara alla de där goda chokladbollarna på Knus!) och var 51 cm lång. Hittills måste jag också säga att han varit en väldigt snäll och samarbetsvillig liten pojk.

Tack till alla som lyckönskat via sms, telefonsamtal och ombud. Det värmer! Nu ska vi njuta av ledigheten tillsammans med pappa Fredrik och återhämta oss i lung och ro.

Att föda

Titel: Att föda
Författare: Gudrun Abascal
Månpocket, 2006

I början av graviditeten läste jag om förlossningens förlopp i ett par andra böcker och fick lite intrycket av att det var en rätt så komplicerad historia. Sedan lade jag alla sådana tankar på hyllan och bara var gravid. Så här mot slutet har jag efter flera rekommendationer dock läst valda delar av Gudrun Abascals bok och hon är en väldigt förtroendeingivande följeslagare i den här frågan. Utan att summera eller skumma över ger hon en tydlig, intressant och lättfattlig bild av både "normala" och mer ovanliga förlossningar, spädbarnet och allt annat som kan förknippas med förlossningsupplevelsen. Skulle jag gjort om det här för första gången igen, hade jag struntat i de andra böckerna och bara använt Abascals som referensbok.