Författare: Karin Fossum
Månpocket, 2008
Det är ingen hemlighet att jag beundrar och njuter av Fossum och här har vi ännu en toppenroman. Som många andra litteraturälskare som samtidigt tycker om att skriva, har jag sen barnsben närt hemliga författardrömmar. Dessa har dock aldrig kommit längre än till vidlyftiga idéer. I denna roman har en av mina idéer realiserats! Nämligen att låta en protagonist interagera aktivt med sin skapare. Fossum gör det storartat och jag är glad att jag inte själv försökte.
Alvar Eide kräver av Fossum att få sin historia berättad. Han tränger sig till och med i kön av sorgsna figurer som snällt väntar på sin tur utanför Fossums hus. Den annars så anspråkslöse Alvar Eide får läsaren att undra och förundras - över vad godhet är, och hur farligt undfallenhet kan vara.
No comments:
Post a Comment