Framtiden...

Vilken ödesmättad inläggstitel. Jag vill dock bara tacka för alla som troget tittar förbi bloggen trots den bleka inläggsfrekvensen. Jag kan inte lova bot och bättring eftersom jag börjar jobba nästa vecka och inte har en aning om vad det kommer att innebära för mitt bokläsande. I långa loppet hoppas jag att bloggen kan fortsätta vara en del av min vardag. Speciellt nu när jag måste starta upp hjärnkontoret på allvar igen. Vi ses!