Milda makter

Titel: Milda makter
Författare: Arto Paasilinna
Brombergs, 2005 (1989)

Upptakten i den här romanen är fantastiskt underhållande. Gud har har gått in i väggen efter allt slit med att hålla efter jorden och dess invånare. Hans skapelse vargen var tänkt att vara ett fredligt, gräsätande djur anpassat till det nordliga klimatet, men biter honom i benet som tack för besväret och Gud misstänker att Satan är inblandad. För att inte tala om allt människan lyckas ställa till med. Vår herre skaparen, som framträder som en lite misslyckad, naiv typ, behöver semester och hans närmsta medarbetare, ängeln Gabriel och Sankte Per får börja leta efter en vikarie bland de mera fromma exemplaren av homo sapiens. De hittar en finsk tornkransförare. Efter ersättarens tillträde tappar historien mål och mening och det blir mest lite smålustiga (och emellanåt rätt tråkiga) exempel på den nye ställföreträdande gudens gärning. Läs början, och lägg den sedan ifrån dig om du tröttnar. Den blir inte bättre igen.

Leva med döden

Titel: Leva med döden
Författare: Caroline Larsson
Vägverket, 2007

Den här novellan är resultatet av ett projektarbete från 2005. Författarinnan har intervjuat personer med erfarenhet av rattfylleribrott och sedan skrivit novellan som använts i Vägverkets kampanj don't drink and drive. Berättelsen är skriven från förövarens perspektiv. En ung tjej kör, efter en förfest med sina vänner, på och dödar en 14-årig flicka. Man får ta del av både hennes och hennes familjs ångest såväl som offrets mammas. Historien är stundtals gripande och kan säkert fungera som diskussionsunderlag med elever.

Som litterär upplevelse lämnar boken en hel del övrigt att önska, även om försöket innehållsmässigt känns genomarbetat. Någon, projektarbetets handledare eller Vägverket, borde ha kontrollerat språket. Grundläggande språkfel som objektsform (han istf. honom, deras istf. sitt), särskrivning (favorit överkastet, stomatol sköterskan) och till och med stavning (bettet istf. betett), är tyvärr inte sällan förekommande och gör att man faktiskt drar sig för att använda den i klassrummet, vilket ju motverkar hela idén.

Jag bröt med nazismen

Titel: Jag bröt med nazismen
Författare: Dennis Persson

LL-förlaget, 2001

Boken kommer från Lättläst-förlaget som av riksdagen har fått i uppdrag att ge ut böcker och tidningar som alla kan förstå, även de som har svårt för att läsa. Just denna kom jag i kontakt med under läsprojektet i skolan som vi haft den här veckan, då en elev valde den.

Historien handlar om Peps som efter att ha varit mobbad och utstött under hela sin barndom finner gemenskap och vänner hos nynazister. Främlingsskapet och ensamheten i första delen beskrivs bra och känns inte avskalat eller torftigt trots språkets lätta karaktär. Det gör däremot de senare delarna. Något jag saknar är också en orsak till varför huvudpersonens frustration och ilska kanaliserades i ett hat mot invandrare. Detta utreds inte, men hade varit intressant att veta mer om.

Som en inkörsport till goda läsvanor och den nya värld böcker erbjuder kan det här vara en helt okej bok, men i förlängningen krävs det en fördjupning i ämnet och en utveckling av läsandet för att nå en djupare förståelse.

Storm över Frankrike

Titel: Storm över Frankrike
Författare: Iréne Némirovsky
Bonnierpocket, 2006 (skrevs 1942)

Med tanke på Némirovskys slut 1942 i Auschwitz, så förväntade jag mig hela tiden att Storm över Frankrike på något sätt skulle tangera Förintelsen, eller vad det innebar att vara judinna under ockupationen. Det gör den inte, vilket vittnar om författarinnans förmåga att skilja på den lilla människan och ideologier.

För det är om den lilla människan den här romanen handlar. Den stora efterklokheten och möjligheten att se och veta vad människor borde ha gjort med facit i hand är borta. Kvar finns bankirer, tjänstemän, glädjeflickor, konstnärer, bönder, borgare, adelsdamer och en och annan soldat. Ingen har någon överblick utan kämpar för det vi alla värdesätter i livet: överlevnad, de nära och kära, ekonomisk trygghet, hem och härd. Némirovskys storsinta kärlek till sina medmänniskor är vacker och uppenbar mitt i det krigstillstånd som visar dem från deras allra sämsta sida. Läs den!

På västfronten intet nytt

Titel: På västfronten intet nytt
Författare: E.M. Remarque
Alla tiders klassiker, 1997 (1929)

Vill man läsa en engagerande roman om krig med ungdomar kan man inte misslyckas med den här. Jag har läst den med i alla fall fem klasser de senaste åren och majoriteten av eleverna ger den betyget godkänt och uppåt, vilket är rätt ovanligt i en klass.

Vi följer tonåringen Paul Bäumer genom första världskriget och dess skyttegravar. Boken är relativt lättläst och man får uppleva inte bara bomber och granater utan även första världskrigets mer undanskymda vrår: sjukhuset, permissionerna och utbildningen. Främlingsskapet är ett återkommande tema och tonen anges redan i inledningen: [Denna bok...] vill endast vara ett försök att berätta om en generation, som förstördes under kriget - även om den undkom granaterna". Nu är det dags att plocka fram den igen till min nybakade tvåa. Klassen verkar se fram emot läsningen, men även för min del känns det härligt att få återvända - för sjätte gången - till en av mina absoluta favoritböcker!

Bokprojektet - ett sätt att skapa läslust

Bokprojektet har satt igång här på skolan igen och eleverna har idag valt böcker och börjat läsa dem. Det finns inget härligare för en bokälskande svensklärare än att se hela klassen sitta knäpptyst, med näsan i en bok, uppslukade. Visst har en del stundtals något frånvarande i blicken och efter en timme kan ett och annat ögonlock börja bli tungt, men majoriteten av tonåringarna kommer faktiskt igång. Även de som aldrig läst en bok i hela sitt liv och stolt deklarerar detta, sveps med när tystnaden sänker sig i klassrummet och inget annat pockar på deras uppmärksamhet.

Det faktum att så gott som alla ungdomar, trots allt skepsis de inledningsvis visar, kan komma till ro med en bok får mig att tro att det som saknas i samhället för att få barn och ungdomar att läsa är inte tillgång på böcker, engagerande lärare eller förmåga utan just ett stillsamt rum i tiden. Det vi måste skapa för att locka unga till läsning är ett utrymme där stillsamheten får lägga sig; där alla kan sjunka in berättelsen utan att andra bjärta, ohyfsade och krävande stimuli får tillträde och där fokus kan få flytta sig från det egna jaget till en annan värld med andra människor och andra tankar. Att litteraturen kan bli en fristad för dagens tonåringar är uppenbart och underbart, för de som får möjligheten att upptäcka det.

Mamma och bokslukare - funkar det?

I december blir det andra bullar av, för då är bullen i min ugn färdiggräddad. Och då brukar de komma ut har jag hört. Det ska bli fantastiskt roligt att äntligen få barn. Det är något jag längtat innerligt efter. Jag känner mig inte särskilt orolig för att få barn. Jag har följt mina vänner på nära håll och tänker att det kommer att bli stora förändringar, men jag kan ändå inte förutse eller kontrollera det nu. Det ordnar sig. Det finns bara en liten sak egentligen som jag tänker på ibland. Kommer mina bokinköp också att börja sluta sina dagar som sorgliga dammsamlare på sängbordet?

För mig är böckerna inte bara ett trevligt tidsfördriv. De är min främsta källa till avkoppling, och - ja - en del av min identitet får jag nog säga. Jag känner heller inga småbarnsmammor som är bokslukare och därför saknas föredöme här. Tiden får naturligtvis utvisa hur det går med detta som med allting annat, men om det är någon som har något tips, eller några lugnande ord, så tas de tacksamt emot.

Arlington Park

Title: Arlington Park
Author: Rachel Cusk

faber & faber, 2007 (2006)

This is a scary novel about wealthy suburbia. We meet four women who are extranged from their children, their boring husband's and their dreams; all through choices of their own. The knowledge that they have created their prisons themselves (which a few of them are more clear about than others) make them bitter and, at times, cruel.

To me, the topic is dated. I know that this is still not an uncommon way of living (i.e. well-off, well-educated women who end up as housewives due to tradition rather than choice), but it is so far from my horizon that it makes me think about Marilyn French's The Women's Room from the 1970s.

The strenth of this novel, because despite the topic it was still quite enjoyable, is Cusk's language and her ability to pin down the very essence of a feeling. Also, you might not perceive the characters as I did, because thery are not that clear-cut at all. They made me angry; they might make you commisserate with them, pity them, or even, sympathise with them.

What Jane Austen Ate and Charles Dickens Knew

Title: What Jane Austen Ate and Charles Dickens Knew
Author: Daniel Pool
Touchstone, 1993

For all those strange people out there who enjoy a big, fat 19th century tomb of a book, this is an essential companion. Because when you read books written in a different era, you will inevitably miss out on the finer nuances because you yourself did not inhabit the same world and time as the characters. This supremely entertaining book, however, will bring you as close as it is possible to come (without becoming a full-time scholar) to your fictional friends. You will find out why dancing is such a big deal in Austen's novels, that a dinner party contained quite a bit more than our measly three courses, why young ladies in novels moan such a lot about becoming governesses and much, much more. Keep it at your bedside table as a reference and return to the victorian era again, and again, and again.

Amberville

Titel: Amberville
Författare: Tim Davys
Albert Bonner, oktober 2007

Detta är alltså boken jag fick hemskickad i brevlådan (oredigerat korrektur) och som kommer ut på Albert Bonnier Förlag nästa månad. Upplägget gjorde mig inledningsvis lite skeptisk: detta är första delen i en svit av fyra; temat är ondska; berättelsen utspelar sig i en fiktiv stad fylld av mjukdjur och denna första del är i gangsterstuk. Med besvikelsen från Duck City färsk i minnet (se juni månad) var jag rädd att det med ett så storslaget upplägg bara kunde bli ett riktigt fiasko av den här boken. Men det blev det inte.

Den kosmopolistiska miljön är suggestiv även om mer hade kunnat göras av den och den för tankarna till 90-talets fyrfärgsfilmning av Dick Tracy och den intressanta dystopin Divided Kingdom som kom för ett par år sedan (där England och dess befolkning delas upp efter de fyra temperamenten). Mjukdjursidén var jag först skeptisk till. Vad var egentligen poängen med den? Risken är att karaktärerna bara blir människor i otympliga maskeraddräkter, men de blir istället symboler för idéer och tankarna om ondskan framträder bättre när man som läsare inte förleds av sina egna förutfattade meningar om homo sapiens. För romanens främsta förtjänst är att den faktiskt väcker många intressanta tankar kring ondska och att den inte ger sig på att servera svar. Precis som storyn själv växer även språket som jag inledningsvis tyckte var rätt slätstruket. Jag får nog säga att jag ser fram emot den andra delen i sviten!

Harry Potter and the Deathly Hallows

Title: Harry Potter and the Deathly Hallows
Author: J.K. Rowling
Bloomsbury, 2007

Well, I think most Potterists should be more than satisfied with this grande finale. There are enough detours from the original plot structure to make the last part special, but the major theme that holds the series together is dominant: the power of love over evil.

Harry Potter stills bugs the bejesus out of me. He is pompous and as always, quite thick. My favourite was always Hermione and to me she is the true heroine. I could also live without the gender stereotypes, but just as Potter's lack of smarts that is true for all the parts in the series.

All in all, Rowling has done well in this last part and it is very enjoyable.I read the novel gluttonously, non-stop and everything I expected and wanted, I got: a full revelation of the secrets of the past, new, fantastic wizard lore and a magnificent, final show-down where all the people I have come to know and love did their best to beat Voldemort.

New poll - favourite heroes!

The time has come for a new poll. We all have preferences when it comes to almsot everything in life: apples or pears; sneakers or loafers; rock or hip-hop. But what about heroes? Could not that reveal something truly significant about us as individuals? On your right, you see Ulysses, Frodo, Hercule Poirot and Mr. Darcy. They are all heroes in their way and they all represent a certain kind of hero. In the poll on your left, you have three more options (Don Juan, Raskolnikov and Don Quijote). Check out what these fellows stand for and pick the ones that you feel make for the best novel!

The Jane Austen Poll

Well, people seem to be very opinionated about Jane Austen, but as it turns out when I have encouraged people to cast their votes - they have not read any of her novels! And apparently, those who have, and therefore, can cast an informed vote, find her delightful!

Although I, personally, think that she is, in fact a literary genius - her most distinctive forte is indeed her finely honed sense of social satire. I can imagine that those who were the butt of her jokes, might just have been self-absorbed enough not to recognise themselves, but to people in their immediate circle the portraits would probably seem razor-sharp.

The truth is, for anyone interested in people as social beings, her novels are a gold-mine of case studies. And, as the cherry on top, there is her language, oh, so smooth and forever enjoyable.

Results:

• 5% said Austen was an obsolete anachronism (fool!)
• 11% thought she was all about love (obviously not!)
• 11% claimed she was just for girls (uhh....no)
• 41% lauded her as a literary genius, and (yes, dammit!)
• 58% felt she was a goddess of sharp social satire (sweet justice)

I realise that the percent do not add up to one hundred. I will assume that this is due to the fact that one could choose several alternatives, because of course, this is a highly reliable, scientific poll. In case anyone should wonder.

Månadens böcker - augusti

Förra månaden präglades naturligtvis av mitt Potter-maraton och en av dessa böcker har också hamnat på månadslistan. Utöver dessa lyckades jag med hitta två riktigt härliga läsupplevelser till.

1. Northanger Abbey
2. Grå själar
3. Harry Potter and the Half-Blood Prince

Nummer ett är ju en riktig klassiker och det var ett stort nöje att återupptäcka Austens fantastiska språk och nästan rörande nostalgiskt att än en gång uppleva hennes värld. Tvåan var en finfin rekommendation av en kollega som också tipsat om en annan roman som tog sig in på månadens lista (The Boy in the Striped Pyjamas). Där har jag mer att hämta! Siste man upp är en hejdundrande smällkaramell av magi och uppfinningsrikedom. Det är med spänning jag har börjat på seriens sista del.

Ny företeelse?

I min bloggmail fick jag för en tid sedan ett erbjudande om att få hemskickat en roman som skulle komma ut i höst på Albert Bonniers förlag. Förvånad blev jag, men sannerligen intresserad. Boken, som heter Amberville, kom med posten för ett par dagar sedan (oredigerat korrekturexemplar!)och upplägget är sannerligen ambitiöst!

Romanen är första delen i en svit på fyra - alla med olika teman. Denna första behandlar ondskan. Miljön är en fiktiv stad med kosmopolitisk prägel och innevånarna är alla... mjukdjur... Författaren är en svensk debutant men skriver under pseudonymen Tim Davys. Min tanke var att antingen blir det här ett magplask av monumentala mått eller också en kultklassiker, dvs. om författaren är tillräckligt skicklig på att skriva som på att komma på vidlyftiga romanupplägg. Jag har börjat läsa och än så länge får jag nog säga att boken håller näsan över vattenytan.

Om det är ett nytt pr-grepp att använda bloggar för att skapa buzz kring böcker är jag den första att hoppa på vagnen. Bara man får skriva vad man vill och fortfarande vara med och leka.