Vart går böcker för att dö?

Innan sammanslagningen av våra två skolor (Öresundsgymnasiet och Pauliskolan) , såväl som efter på det nybildade Pauli gymnasium, gjorde vi oss av med otaliga hyllmeter böcker som vi fick sortera bort av utrymmesskäl. Sönderfallna, dammiga, fransiga, mossiga, tråkiga, inaktuella hamnade dessa gamla trotjänare på "slänghyllan". Naturligtvis satte vi upp lappar och uppmanade kollegor att eventuellt rädda några exemplar som inte borde förfaras, men det var nog bara ett fåtal som fick rum på annat håll. Själv sparade jag ett uttalshäfte i engelska med skojiga bilder från 60-talet. Inte har jag använt den, men emellanåt tar jag fram den, bläddrar lite och ler.

Jag har aldrig tillhört den grupp kollegor som med absolut nit envisats med att böcker överhuvudtaget inte får slängas - av något skäl - men det är med viss sorgsenhet jag själv gör det. Framförallt tycker jag nog att man ska vara försiktig med att köpa och att man i den mån det är möjligt ska låta böcker få fortsätta sina liv i någon annans händer. Sedan kanske man kan få föreställa sig att alla gamla böcker sugs upp i en gigantisk gudom som med all världens samlade nerskrivna klokskaper vakar över en. Det låter i alla fall som en religion jag hade kunnat tänka mig att anamma.