Sunday, December 9, 2007

Bokhyllan som identitetsmarkör

I gratistidningen City berättas den 7 december om en undersökning IKEA gjort. Undersökningen, som 1099 svenskar deltog i, visar att ca. 1/4 av oss kikar i vänner och bekantas bokhyllor för att bilda oss en uppfattning om vem de är. Artikelns titel är "Dina vänner dömer dig efter bokhyllan", vilket jag tycker är förvånande med tanke på att så många som 3/4 tydligen struntar i om bokhyllan innehåller hela Harlekin-serien, obskyra diktsamlingar eller, onda tanke, inga böcker alls utan p-rullar och Disneystatyetter.

Själv tillhör jag den minoritet som gärna uppehåller mig vid bokhyllan när jag är på besök hos folk, utan att för den sakens skull vara snar att döma ut folk efter innehållet; så länge bokhyllan faktiskt innehåller böcker och speglar en viss läsglädje känner jag mig lugn och trygg som gäst. Bokhyllor som innehåller annat än böcker, eller en total avsaknad av böcker överhuvudtaget gör mig dock misstänksam och får mig att tänka på de människor som med missklädsam stolthet säger att "jag har minsann aldrig läst en bok i hela mitt liv och det har gått bra för mig ändå". Jag kan inte annat än att erkänna att jag ser på människan med ömkan och medlidande.

Är inte detta elitistiskt kan man ju fråga sig. Jo, det är det säkert. En god vän har dessutom kommit med den rätt insiktsfulla kommentaren angående bokhyllor att de är skrytbyggen folk använder för att annonsera sin egen förträfflighet med, vilket det säkert ligger en hel del sanning i. Tänker jag närmare efter går ju böcker i vuxen ålder att ersätta med annat. En passion för musik t.ex. eller film eller resande. Poängen är väl att det är rätt sunt att vidga sina vyer; att inte glansögt, apatiskt svälja bara det som finns rakt framför näsan på en. Då får jag väl vara elitistisk då, för kom inte och säg att människor vars referensramar förnöjsamt begränsas till Trellehulla, Expressen och Idol är lika intressanta som människor som vill möta allt spännande världen har att erbjuda och dela det med andra.

6 comments:

Anonymous said...

Oj vad ska det säga om mig som har en grymt blandad bokhylla då *s*

Anonymous said...

Blandat är bra! Gott och blandat.

Zabina said...

Det här känner jag igen. Jag vet att jag alltid var så stolt när folk kom hem till oss när jag var yngre för att min mamma hade en sådan massiv bokhylla med hundratals böcker och jag stolt förklarade att hon "minsann har läst allihopa". Tänk, man var en liten jäkla besserwisser redan då :P Jag kan bara tänka mig att din lilla bebis kommer känna likadant när han/hon är i 7-8 års åldern som jag var då :)

Anonymous said...

Jag kände likadant med min mammas bokhylla! Plus, att man kunde hitta mycket intressant där när man blev lite äldre...

Lotta said...

Jag förvånar mig just nu över de allt fler i bekantskapskretsen jag hör som bestämmer sig för att kasta ut både bokhylla och böcker till förmån för andra möbler.
Jag har svårt att tänka mig ett hem utan böcker och kan inte tänka mig att kasta mina böcker...

Jag tror att jag kände likadant som Zabina och du beskriver Camilla när jag var liten inför mina föräldrars bokhylla.

Anonymous said...

Haha! Det förklarar varför mina kompisar tycker jag är så virrig xD Har ju över 900 böcker och det är väldigt många olika genrer. ;)