Jag skall dundra

Titel: Jag skall dundra
Författare: Peter Englund och Kristian Petri
Bonnier pocket, 2006

Jag ska börja med att bekänna att jag är ett stort fan av Peter Englund och den här nimma lilla boken kanske borde ha problem med att mäta sig med mina förväntningar. Det har den inte. Vi får följa en grupp soldater som under kriget i Polen 1706 blir anfallna under ett provianterings-uppdrag som de har skött på ett osmidigt sätt. Inledningsvis har vi dock fått veta att uppdraget misslyckades och att alla (utom en) är döda. Ett par majorer har nämligen återvänt till platsen för att utreda var det var som hände och vem den förvirrade, förvildade människa som återfinns på platsen är. Dessa historier varvas med varandra och kompletteras av en upphittad dagbok där fragment av händelseförloppet spelas upp.

Språket är korthugget, fotografiskt och syntaxen används framgångsrikt för att skapa rytm och tempo. I Sundmans gestalt möter vi den spirande upplysningserans tankar och hos den plikttrogne Drake finns gamla tiders religiositet och vidskeplighet kvar. Deras inbördes konflikter speglar med andra ord något mycket större. En annan fråga boken ställer är: vem är ond och vem är god? Sundmans idéer och tankar stämmer väl överens med den moderne läsarens, men han är samtidigt feg och inbillsk. Vid ett tillfälle visar han mod genom att ljuga för att rädda en man undan exekution; vid ett annat manar han till mord på flyende bönder. Den här boken är lika underbar som annat Englund har skrivit. Omfånget är tilltalande (170 luftiga sidor), men innehållet är på intet sätt nedbantat eller futtigt. Man kanske skulle läsa något annat av Kristian Petri...?

I stort sätt alla mina B-kurselever uppskattade denna boken och här finns mycket man kan arbeta vidare med om man vill det.