I can't say I peed my pants with excitement (something that has become quite within the bounds of probability in my present condition) when the news were announced yesterday. It was more a sort of mild, pleasant-feeling surprise. I have only read one novel by Lessing, but, it was a good one: The Fifth Child (1988).In this slim volume Lessing introduces a young couple eager to start their life and family together in their newly purchased, rambling Victorian house. The first child, however, gives mother Harriet reasons to worry while still in the womb, and her fears are realised when it turns out that the boy, Ben is indeed - dare we say it - born evil .
The family grows, as do the problems with Ben and the family is emotionally torn asunder while trying to cope with him, each in their different ways. The novel is interesting for taking on life when you're dealt cards you did not expect and because it raises the very taboo question of children who seem evil. Harriet's own theory to explain her son's' behaviour is extraordinary, but that's a nugget I'll leave for you to discover.
2 comments:
Jag har precis läst den, första gången någonsin som jag lyckats läsa en bok av en nobelpristagare INNAN de fått priset :) Den var bra, men jag trodde att den skulle vara läskigare. Sitter fortfarande och funderar på vad det egentligen är Ben lider av. Har dock stor sympati för modern i den här boken. Jag tycker att det är mycket kallhjärtade människor runtomkring henne. Eller så är de bara skräckslagna. Jag vet inte.
Ja, ingen verkar lyssna på henne riktigt. Den känslan tycker jag är läskig bara den. Jag tycker det finns rätt mycket feministisk litteratur från 70- och 80-talen där man kan märka den. Svårt a föreställa sig, men tänk att alltid bara bli avfärdad...
Jag var på Hamrelius idag och såg att det finns en uppföljare till denna boken som handlar mer om bara Ben, Ben in the Real World tror jag den hette eller något ditåt. fast jag har alltid varit sugen på hennes dystopi Mara and Dann. Det kanske blir av nu!
Post a Comment