Isprinsessan

Titel: Isprinsessan
Författare: Camilla Läckberg
Månpocket, 2007 (2004)

Efter mina tidigare sura miner vad gäller Läckberg förberedde jag mig på att få "äta upp min hatt" när jag nu stod i begrepp att läsa hennes debutroman. Men, man får ju ta och läsa något av henne om man nu ska få lov att klaga; det insåg jag också. Redan på första sidan verkade jag få mina värsta (?) farhågor bekräftade: ett plumpt grammatiskt fel och en väldigt tråkig upprepning. Om bokförlagets redigerare eller Läckberg själv ska stå till svars för detta vet inte jag men sådant slarv är ju rysligt onödigt. Sedan blev det bättre.

Storyn i korthet: Ung, vacker kvinna hittas mördad i barndomshemmet. Naturligtvis visar det sig att i den lilla, pittoreska byn vid havet sitter det folk med mörka familjehemligheter... Boken är relativt ojämn: bitvis trevligt språk varvas med lite slentrianmässiga formuleringar och onödiga ordåterkomster (ha!) och spänning blandas med rätt förutsägbara deckargrepp. Läckberg trixar lite ambitiöst med hjältinnan som är författare och blir ett alter ego då hon i boken skriver en bok om sin mördade barndomsvän som allt mer tar formen av en deckare. Detta grepp kommer lite i skymundan och hade eventuellt kunnat utnyttjats mer. Helt okej blir slutbetyget, men Läckberg blir inte en av mina favoriter. Högst en tugga av min metaforiska hatt tar jag.