Är det snobberi? Är det en till fullo utvecklad fingertoppskänsla för bra litteratur? Ett sjätte sinne? Motvalseri? Kanske alltihop, men när jag ser Camilla Läckbergs femtiotalsstylade anlete i naturlig storlek möta mig innanför dörrarna i bokhandeln, så kommer hursomhelst misstänksamheten smygande. Kan det där verkligen vara något att ha? Hennes leende är på gränsen till det maniska; ögonen stirrar frireligiöst lyckliga in i fjärran.
Jag ska erkänna att jag inte läst någon av Läckbergs romaner. Vidare inser jag att bokhandlen säkert kan vara en kärv marknad och för att vinna nya konsumenter får man kötta på med marknadsföringen och hotta upp det hela lite. Och visst är det roligt att kvinnliga författare lyfts fram. Men ändå, så mycket klämt och klang och tjenixande på kändisfester hade väl inte behövts om det här var riktigt bra litteratur? Och hade man inte kunnat lägga alla de där kulorna på att pusha för något riktigt bra? Den enda slutsats jag kan dra är: bokförlagen borde helt enkelt fråga mig. För jag vet nog ändå bäst. Kanske bara inte idag, för nu måste jag nog vila mig lite. Det tar på krafterna att vara en fördömande boksnobb.
Wednesday, June 20, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Jag hörde en intervju med Camilla Läckberg i radio. Hon sa nåt i stil med att: "Jag vet att mina böcker inte kommer att leva kvar i hundra år , men vill någon läsa dom nu så är jag glad."
Såklart så ges dessa böcker ut för att några ska tjäna pengar och vi läser...ja, inte du då..*ler*. Jag tänker läsa Tyskungen på semestern, lagom lättsamt att läsa på stranden om det slutar regna nångång.. Jag är för att blanda litteraturen!!
Risken är stor att även jag kommer att se mig tvingad att läsa någon av hennes deckare. Om inte annat för att kunna fortsätta klaga med hedern i behåll...:)
Post a Comment