The printing press error

Well, as I revelled in my new-found appreciation of David Sedaris, I was brusquely pulled back to reality, or some surreal version of it, when on page 214, the novel ended in the middle of a chapter ("Chicken in the henhouse") and turned into a totally different book.

It was the new typeface which first alerted me to the fact, secondly the fact that p.214 was followed by p. 125. It dawned on me that this wasn't some post(post)modernist Sedaris literary trick that I didn't get, but a serious error. Suddenly, I was reading about two fellas named Beatty and Montag, apparently of Fahrenheit 451 fame. As I, shamefully confessing now, haven't read that classic, I have been given a 47-page sample of it. Or, more likely, a sign from the God of books that I should get my ass out of the house and get the real thing! I shall obey.

In any case, I expect this will make me immensely rich. But I shall have to inform my bookies (I have chosen to give the word new meaning, i.e. the one meaning book dealer) so they won't go selling more copies, devaluing mine!

Dress Your Family in Corduroy...

Title: Dress Your Family in Corduroy and Denim
Author: David Sedaris
Abacus, 2005 (2004)

In this novel, Sedaris tells us stories from his childhood (they are the best) and onwards. The stories are loosely tied together by chronology but could easily be read as individual short stories as well. My first impression when reading Sedaris (Me Talk Pretty One Day) was annoyance and mild amusement. After hearing him being lauded as a genious and hilarious, I thought I had to try again. It's good that I did, because he is actually a lot of fun!

The humor is all in the language which is low-key, but he manages to evoke instant recognition in the reader with just a perfect turn of phrase. Naturally, he seems to have an abundance of stories from his family to draw on and I find myself thinking what luck it is for him to have been brought up in such a freaky, weirdo family. Until it hits me: don't I have "fun" stories based on the characters in my family which I frequently tell to amuse others, and which could easily be considered just as freaky as Sedaris'? Don't we all? And maybe this is the greatest thing about reading this novel: I realise that, really, we are all freaky weirdos; all the rest is just pretending.

Tomorrow: the Sedaris story is not over. Find out how a serious printing error in the novel above prevented me from finishing it, and how it will make me supremely rich some day soon!

Barnet+bokhyllan=`:{

Här om veckan när vi i skolan pratade bokläsning sade en av mina mindre lässugna elever: "du kommer att få se. Ditt barn kommer inte heller att vilja läsa". Frökens skratt fastnade något i halsen; var lite för gällt och ansträngt. Vad ska man säga? Naturligtvis kan detta hända, men alla vuxna läsare måste väl ändå intala sig själv att man genom sagostunden, gott föredöme och den magiska bokhyllan ska lyckas göra sina telningar till läsare. Vilket för mig till mitt dilemma: hur ska mitt anala förhållande till min bokhylla förenas med barn?

Första gången min älskade gudson gick berserkagång i mitt boktempel blev skrattet igen så där lite krystat. Böcker knuffades in i vågiga böljor, medan andra glatt drogs ut i högar på golvet och bildade bokhav, med vågkammar av argsint vikna sidor. Här började jag rädda ettårige Nils från böckerna. De var ju så stora och tunga; han kunde få dem över sig, riva sig på de inbundnas vassa kanter. Men sanningen är att jag nog egentligen försökte rädda böckerna från barnet...

Å andra sidan vet jag vilken skattkammare jag tyckte att mammas bokhylla var. Där började lässuget och jag har fortfarande kidnappade exemplar som jag inte kan slita mig från och som jag hävdar varit en gåva (förlåt, mamma). Och själv har jag ofta haft detta i bakhuvudet när jag köpt konst-, historie- och andra fackböcker. Jag vill ju att mina barn ska fascineras, lockas och dras till bokhyllan, precis som jag gjorde. När de har lärt sig tvätta händerna, slutat sagla och vänder sidan vackert.

En plats i solen

Malmös bästa pausplats för läsare (pax för evigt, förresten!) under vår och höst är Gamla kyrkogården uppe vid Gustav Adolfs torg, och min favorita plats där är bänken utmot kanalen, precis i dess krök. För något år sedan klipptes de skyddande häckarna ner och jag kände mig alldeles blottad där jag satt, men nu är de uppvuxna igen och man kan försvinna in i böckernas värld oiakttagen! Nu är väl snart snålhösten och vintern här, men en solig dag är det fortfarande gott att sitta där i solen, så där lagom avsides från resten av staden, och bara mysa.

Wolf Brother

Title: Wolf Brother
Author: Michelle Paver
Orion's Children's Books, 2004

This is the first part of a trilogy and it is set in a fictional, wooded, mountain landscape thousands and thousands of years ago. In these woods, Torak lives alone with his father, away from their clan people. But, Torak's father is killed by a demon bear and his last message to Torak is that he must go to the Mountain of the World Spirit and, there, vanquish the demon creature. Otherwise, the forest and all that dwells there, will be lost. This marks the beginning of Torak's journey, on which he will be accompanied by a wolf cub and a young girl from another clan.

The story is fast-paced and every other chapter ends with a cliff-hanger, which would appeal to young people, especially those who favour the fantasy-genre. However, the vocabulary could be a bit difficult to master for some A-course students so I don't think it should be handed out to just anyone. For students who are moderately good at English though, and for whom the big, fatty fantasy tombs (the most common girth of that genre) are too much, this could be a good alternative.

Vart går böcker för att dö?

Innan sammanslagningen av våra två skolor (Öresundsgymnasiet och Pauliskolan) , såväl som efter på det nybildade Pauli gymnasium, gjorde vi oss av med otaliga hyllmeter böcker som vi fick sortera bort av utrymmesskäl. Sönderfallna, dammiga, fransiga, mossiga, tråkiga, inaktuella hamnade dessa gamla trotjänare på "slänghyllan". Naturligtvis satte vi upp lappar och uppmanade kollegor att eventuellt rädda några exemplar som inte borde förfaras, men det var nog bara ett fåtal som fick rum på annat håll. Själv sparade jag ett uttalshäfte i engelska med skojiga bilder från 60-talet. Inte har jag använt den, men emellanåt tar jag fram den, bläddrar lite och ler.

Jag har aldrig tillhört den grupp kollegor som med absolut nit envisats med att böcker överhuvudtaget inte får slängas - av något skäl - men det är med viss sorgsenhet jag själv gör det. Framförallt tycker jag nog att man ska vara försiktig med att köpa och att man i den mån det är möjligt ska låta böcker få fortsätta sina liv i någon annans händer. Sedan kanske man kan få föreställa sig att alla gamla böcker sugs upp i en gigantisk gudom som med all världens samlade nerskrivna klokskaper vakar över en. Det låter i alla fall som en religion jag hade kunnat tänka mig att anamma.

The Meaning of Night

Title: The Meaning of Night
Author: Michael Cox
John Murray, 2007 (2006)

This novel is set in Victorian England and is narrated by a youngish man, Edward, who has been cheated out of his inheritance in the most spectacular and mysterious way. His mother, Lady Tansor, had him in secret, within wedlock, and gave him away to a friend to get back at her husband. Quite a revenge, I have to say, especially since no new heirs appeared on the scene the natural way. Lord Tansor, desperate to have an heir, decides to adopt a smart scoundrel who turns out to be Edward's longtime enemy, Phoebus Daunt!

The language is reminiscent of the easy, smooth talk you find in real Victorian novels. So is the girth of the book. No kidding, it could have been shorter and more concentrated. I would still say this is a satisfying vacation-read. Extra points for the made-up-sounding names (they do have a point): Mr. Shakeshaft, indeed. I hope I'm not the only one with a dirty imagination.

De bästa bokköpen!

Alla har vi gjort felköp någon gång och dessa har en förmåga att framkalla viss ångest. Men å andra sidan kommer man ibland hem med riktiga pangklipp. Dyrgripar som man kanske inte ens från början har vett att inse att man har lagt vantarna på. Så är det ofta med bokköp eftersom man så att säga för det mesta köper grisen i säcken! Här kommer mina bästa bokköp:

• Lilltjockisen Century med fantastiska bilder från förra seklet har jag haft en enorm nytta av i undervisningen och man kan lätt slå ihjäl en halvtimme med att sitta och bläddra i den. 99 kr gick den på. En kompis har den megamäktiga storebrorsan, men å andra sidan betalade hon åtskilliga hundralappar mer för den. Ha!
• Agnes von Krusenstjernas Den blå rullgardinen köpte jag mest för att den hade så snyggt omslag. Sedan visade det sig att den var dömysig - och att sex lika snygga uppföljare bara väntade på att ges ut. Jackpot!
• The Orchard av Adele Crockett Robertson köpte jag mest på vinst och förlust på biblioteket i Wilmette, Illinois. De hade begagnad bokförsäljning i källaren. $2 kostade den och är en av de bästa kvinnoporträtten jag njutit av. What a woman! What a book!
• Lie Down in Darkness är William Styron's (Sophie's Choice ni vet) debutroman och den köpte jag till ordinarie pris på bokmekkat Barnes and Nobles i Skokie, Illinois när jag var au pair. Jag var inte tillräckligt läsvan då för att fatta den, men när det var dags att skriva D-uppsats i engelska grävde jag fram den igen, blev kär, läste den framlänges, baklänges och upp och ner - och fick VG. Det får man ändå säga är valuta för pengarna.
• Pat Barker's The Ghost Road: 20 spänn på antikvariat. Första delen i en trilogi om första världskriget som är det bästa Barker har skrivet. Yum!

Skriv om vår bok - få en...purjolök!

För någon vecka sedan skrev jag till förlaget och bad om att få ett riktigt exemplar av den bok jag recenserade på min blogg (som jag hade fått hemskickat i korr.ex.). Det hade varit roligt att ha eftersom boken var rätt bra. Någon bok har jag inte fått - eller ens något svar på mitt mail. Vad jag däremot har fått hemskickat är två tändare, en pastillask, en disktrasa och en purjolök. Varje persedel har någonstans ett citat från boken tryckt. Kanske är dessa saker i sig ett svar på min mailfråga? Det är meningen att jag ska samla ihop hela bokens text med hjälp av småprylar. Som de där Barbieklistermärkena man samlade på som liten. Kan ta tid.

Om detta är ett nytt marknadsföringstrick, tillsammans med tanken att involvera bloggvärlden, så vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Jag sitter i och för sig och skriver här igen om hela spektaklet. Men är det verkligen sant att all reklam är bra reklam? Verkar de inte mest lite konstigt stockholmscrazy på det där marketingföretaget (anlitat av bokförlaget)? Hursomhelst, det kan ju vara lite fattigt i slutet av månaden så purjolöken var välkommen; den åt vi upp igår. Disktrasan används. men om det är någon pastillsugen rökare som är intresserad av resten av prylarna så ligger de här och väntar.

Vilket format föredrar du?/ Which format do you prefer? - Ny undersökning/ New poll!

Svenska:
I Sverige lanserades för något år sedan det nya bokformatet storpocket. Själv har jag aldrig köpt en, medan jag på engelska ofta köper deras motsvarighet quality paperback. Varför det blir så kan jag inte riktigt förklara. I Sverige har vi också det lite dassiga alternativet kartonnage (inbundet hårdpappärm utan konvolut) - ni vet - de där tradiga utgåvorna som ligger i meterhöga travar på bokrean eller i de små patetiska billighetshögarna på Ica Maxi och Willys. Alla har vi våra olika preferenser och nu ska det röstas! Självfallet förbehåller jag mig rätten att sedan tolka den veritabla anstormning av röster som kommer in.

English:
In the English-speaking world, the quality paperback format has always been an option for the discerning book buyer. I often choose it myself. However, the new Swedish counterpart, which was marketed a few years ago, has never appealed to me. I have no idea why. Neither has the Swedish cheapereno hard cover format called kartonnage, the existence of which the Englishspeaking market seems to be blissfully unaware. So, now it's time to vote on this completely inane topic. And remember, when the usual deluge of votes flood in, I will reserve the full right to interpret the results in any way that pleases me!

We don't need another hero

Well, as Tina Turner so insightfully sang in the early 1980s, we, apparently, don't need another hero. In this highly scientific survey with nine voters and 18 cast votes, it becomes clear that we prefer the antihero, be he pathetic or nihilistic. Maybe, this says something about ourselves? We would rather learn more about what being human means than flee in the company of he-(wo)men. Which is rather reassuring for mankind, I think. Perhaps, this would be a good time to notify Time Magazine about my findings? There is, after all, hope!

Full results:

• The pathetic antihero (Don Quijote) - 4 votes
• The nihilistic antihero (Raskolnikov) - 4 votes
• The romantic hero (Mr. Darcy) - 3 votes
• The narcissitic detective (Hercule Poirot) - 3 votes
• The androgynous child hero (Frodo) - 2 votes
• The classic superhero (Ulysses) - 1 vote
• The libertine (Don Juan) - 1 vote

Citruslunden

Titel: Citruslunden
Författare: Nomi Eve
Albert Bonniers förlag, 2002

Den här rätt så trevliga romanen berättar sagan om en judisk släkt som under ett par århundraden invandrar och sedan utvandrar från Israel. Berättarna är två. Jagets far, som står för de realistiska, jordnära inslagen och jaget, som svävar ut, broderar och drömmer sig bort . De äldsta berättelserna från 1800-talet är de mest intressanta och tonen ger mig ibland en känsla av magisk realism. Perspektivbytet mellan fadern och jaget är viktigt och belyser skillnaden mellan verkligheten, med sin krasshet och alla historiska luckor å ena sidan och å andra sidan mytbildningen som kan uppstå kring en släkt där medlemmarna skapar en egen historia.

Uppdrag: mamma

Titel: Uppdrag: mamma
Redaktör: Karin Salmson
Månpocket, 2002

Tyvärr ges inte den här lilla guldgruvan ut längre och därför fick jag låna den av en kompis när behovet av att läsa den uppstod. Förutom att jag asgarvar (det finns inget annat passande ord) i tid och otid när jag nu läser den för andra gången, så är den tacksamt tom på pekpinnar och tacksamt full av olika upplevelser om hur det kan vara att bli mamma. Var tusan tog kompisarna vägen? Hur känns det att inte kunna amma? Att ha för mycket mjölk? Att inte få sova? Och så vidare. En avspänd och rolig introduktion till allt vad mammalivet kan innebära helt enkelt.

Ny sortering i bokhyllan

Som en del vet föll inte min färgkoordinerade organisation av bokhyllan tidigare i år väl ut. De svarta böckerna, av vilka jag hade en uppsjö, kändes i samlad skara som en stor, mörk rese, ständigt krypande i ögonvrån. Dessutom stördes mitt ordningssinne av att det var stört omöligt att få en perfekt och jämn färgskaleenlig placering av böckerna. Någon jäkla bok skulle hela tiden vara avig från de andra och inte passa in någonstans.

Sedan målningen av vardagsrummet (och därmed sedan tömningen av bokhyllan) har en ny plan mognat i min sjuka hjärna: att organisera böckerna efter förlag! Vilken superb idé, om jag får säga det själv. Nu går jag och förundras över hur dominerande Vintage och Penguin är, att jag stilla önskar att alla Penguins böcker hade oranga ryggar, att jag verkar vara förtjust i faber & faber som har snygga omslag, och att jag har förvånansvärt många Picador trots att jag alltid tyckt att de var lite b. Ja, lite roar en dåre, får jag väl säga, men det är roligt att vara en!

Milda makter

Titel: Milda makter
Författare: Arto Paasilinna
Brombergs, 2005 (1989)

Upptakten i den här romanen är fantastiskt underhållande. Gud har har gått in i väggen efter allt slit med att hålla efter jorden och dess invånare. Hans skapelse vargen var tänkt att vara ett fredligt, gräsätande djur anpassat till det nordliga klimatet, men biter honom i benet som tack för besväret och Gud misstänker att Satan är inblandad. För att inte tala om allt människan lyckas ställa till med. Vår herre skaparen, som framträder som en lite misslyckad, naiv typ, behöver semester och hans närmsta medarbetare, ängeln Gabriel och Sankte Per får börja leta efter en vikarie bland de mera fromma exemplaren av homo sapiens. De hittar en finsk tornkransförare. Efter ersättarens tillträde tappar historien mål och mening och det blir mest lite smålustiga (och emellanåt rätt tråkiga) exempel på den nye ställföreträdande gudens gärning. Läs början, och lägg den sedan ifrån dig om du tröttnar. Den blir inte bättre igen.

Leva med döden

Titel: Leva med döden
Författare: Caroline Larsson
Vägverket, 2007

Den här novellan är resultatet av ett projektarbete från 2005. Författarinnan har intervjuat personer med erfarenhet av rattfylleribrott och sedan skrivit novellan som använts i Vägverkets kampanj don't drink and drive. Berättelsen är skriven från förövarens perspektiv. En ung tjej kör, efter en förfest med sina vänner, på och dödar en 14-årig flicka. Man får ta del av både hennes och hennes familjs ångest såväl som offrets mammas. Historien är stundtals gripande och kan säkert fungera som diskussionsunderlag med elever.

Som litterär upplevelse lämnar boken en hel del övrigt att önska, även om försöket innehållsmässigt känns genomarbetat. Någon, projektarbetets handledare eller Vägverket, borde ha kontrollerat språket. Grundläggande språkfel som objektsform (han istf. honom, deras istf. sitt), särskrivning (favorit överkastet, stomatol sköterskan) och till och med stavning (bettet istf. betett), är tyvärr inte sällan förekommande och gör att man faktiskt drar sig för att använda den i klassrummet, vilket ju motverkar hela idén.

Jag bröt med nazismen

Titel: Jag bröt med nazismen
Författare: Dennis Persson

LL-förlaget, 2001

Boken kommer från Lättläst-förlaget som av riksdagen har fått i uppdrag att ge ut böcker och tidningar som alla kan förstå, även de som har svårt för att läsa. Just denna kom jag i kontakt med under läsprojektet i skolan som vi haft den här veckan, då en elev valde den.

Historien handlar om Peps som efter att ha varit mobbad och utstött under hela sin barndom finner gemenskap och vänner hos nynazister. Främlingsskapet och ensamheten i första delen beskrivs bra och känns inte avskalat eller torftigt trots språkets lätta karaktär. Det gör däremot de senare delarna. Något jag saknar är också en orsak till varför huvudpersonens frustration och ilska kanaliserades i ett hat mot invandrare. Detta utreds inte, men hade varit intressant att veta mer om.

Som en inkörsport till goda läsvanor och den nya värld böcker erbjuder kan det här vara en helt okej bok, men i förlängningen krävs det en fördjupning i ämnet och en utveckling av läsandet för att nå en djupare förståelse.

Storm över Frankrike

Titel: Storm över Frankrike
Författare: Iréne Némirovsky
Bonnierpocket, 2006 (skrevs 1942)

Med tanke på Némirovskys slut 1942 i Auschwitz, så förväntade jag mig hela tiden att Storm över Frankrike på något sätt skulle tangera Förintelsen, eller vad det innebar att vara judinna under ockupationen. Det gör den inte, vilket vittnar om författarinnans förmåga att skilja på den lilla människan och ideologier.

För det är om den lilla människan den här romanen handlar. Den stora efterklokheten och möjligheten att se och veta vad människor borde ha gjort med facit i hand är borta. Kvar finns bankirer, tjänstemän, glädjeflickor, konstnärer, bönder, borgare, adelsdamer och en och annan soldat. Ingen har någon överblick utan kämpar för det vi alla värdesätter i livet: överlevnad, de nära och kära, ekonomisk trygghet, hem och härd. Némirovskys storsinta kärlek till sina medmänniskor är vacker och uppenbar mitt i det krigstillstånd som visar dem från deras allra sämsta sida. Läs den!

På västfronten intet nytt

Titel: På västfronten intet nytt
Författare: E.M. Remarque
Alla tiders klassiker, 1997 (1929)

Vill man läsa en engagerande roman om krig med ungdomar kan man inte misslyckas med den här. Jag har läst den med i alla fall fem klasser de senaste åren och majoriteten av eleverna ger den betyget godkänt och uppåt, vilket är rätt ovanligt i en klass.

Vi följer tonåringen Paul Bäumer genom första världskriget och dess skyttegravar. Boken är relativt lättläst och man får uppleva inte bara bomber och granater utan även första världskrigets mer undanskymda vrår: sjukhuset, permissionerna och utbildningen. Främlingsskapet är ett återkommande tema och tonen anges redan i inledningen: [Denna bok...] vill endast vara ett försök att berätta om en generation, som förstördes under kriget - även om den undkom granaterna". Nu är det dags att plocka fram den igen till min nybakade tvåa. Klassen verkar se fram emot läsningen, men även för min del känns det härligt att få återvända - för sjätte gången - till en av mina absoluta favoritböcker!

Bokprojektet - ett sätt att skapa läslust

Bokprojektet har satt igång här på skolan igen och eleverna har idag valt böcker och börjat läsa dem. Det finns inget härligare för en bokälskande svensklärare än att se hela klassen sitta knäpptyst, med näsan i en bok, uppslukade. Visst har en del stundtals något frånvarande i blicken och efter en timme kan ett och annat ögonlock börja bli tungt, men majoriteten av tonåringarna kommer faktiskt igång. Även de som aldrig läst en bok i hela sitt liv och stolt deklarerar detta, sveps med när tystnaden sänker sig i klassrummet och inget annat pockar på deras uppmärksamhet.

Det faktum att så gott som alla ungdomar, trots allt skepsis de inledningsvis visar, kan komma till ro med en bok får mig att tro att det som saknas i samhället för att få barn och ungdomar att läsa är inte tillgång på böcker, engagerande lärare eller förmåga utan just ett stillsamt rum i tiden. Det vi måste skapa för att locka unga till läsning är ett utrymme där stillsamheten får lägga sig; där alla kan sjunka in berättelsen utan att andra bjärta, ohyfsade och krävande stimuli får tillträde och där fokus kan få flytta sig från det egna jaget till en annan värld med andra människor och andra tankar. Att litteraturen kan bli en fristad för dagens tonåringar är uppenbart och underbart, för de som får möjligheten att upptäcka det.

Mamma och bokslukare - funkar det?

I december blir det andra bullar av, för då är bullen i min ugn färdiggräddad. Och då brukar de komma ut har jag hört. Det ska bli fantastiskt roligt att äntligen få barn. Det är något jag längtat innerligt efter. Jag känner mig inte särskilt orolig för att få barn. Jag har följt mina vänner på nära håll och tänker att det kommer att bli stora förändringar, men jag kan ändå inte förutse eller kontrollera det nu. Det ordnar sig. Det finns bara en liten sak egentligen som jag tänker på ibland. Kommer mina bokinköp också att börja sluta sina dagar som sorgliga dammsamlare på sängbordet?

För mig är böckerna inte bara ett trevligt tidsfördriv. De är min främsta källa till avkoppling, och - ja - en del av min identitet får jag nog säga. Jag känner heller inga småbarnsmammor som är bokslukare och därför saknas föredöme här. Tiden får naturligtvis utvisa hur det går med detta som med allting annat, men om det är någon som har något tips, eller några lugnande ord, så tas de tacksamt emot.

Arlington Park

Title: Arlington Park
Author: Rachel Cusk

faber & faber, 2007 (2006)

This is a scary novel about wealthy suburbia. We meet four women who are extranged from their children, their boring husband's and their dreams; all through choices of their own. The knowledge that they have created their prisons themselves (which a few of them are more clear about than others) make them bitter and, at times, cruel.

To me, the topic is dated. I know that this is still not an uncommon way of living (i.e. well-off, well-educated women who end up as housewives due to tradition rather than choice), but it is so far from my horizon that it makes me think about Marilyn French's The Women's Room from the 1970s.

The strenth of this novel, because despite the topic it was still quite enjoyable, is Cusk's language and her ability to pin down the very essence of a feeling. Also, you might not perceive the characters as I did, because thery are not that clear-cut at all. They made me angry; they might make you commisserate with them, pity them, or even, sympathise with them.

What Jane Austen Ate and Charles Dickens Knew

Title: What Jane Austen Ate and Charles Dickens Knew
Author: Daniel Pool
Touchstone, 1993

For all those strange people out there who enjoy a big, fat 19th century tomb of a book, this is an essential companion. Because when you read books written in a different era, you will inevitably miss out on the finer nuances because you yourself did not inhabit the same world and time as the characters. This supremely entertaining book, however, will bring you as close as it is possible to come (without becoming a full-time scholar) to your fictional friends. You will find out why dancing is such a big deal in Austen's novels, that a dinner party contained quite a bit more than our measly three courses, why young ladies in novels moan such a lot about becoming governesses and much, much more. Keep it at your bedside table as a reference and return to the victorian era again, and again, and again.

Amberville

Titel: Amberville
Författare: Tim Davys
Albert Bonner, oktober 2007

Detta är alltså boken jag fick hemskickad i brevlådan (oredigerat korrektur) och som kommer ut på Albert Bonnier Förlag nästa månad. Upplägget gjorde mig inledningsvis lite skeptisk: detta är första delen i en svit av fyra; temat är ondska; berättelsen utspelar sig i en fiktiv stad fylld av mjukdjur och denna första del är i gangsterstuk. Med besvikelsen från Duck City färsk i minnet (se juni månad) var jag rädd att det med ett så storslaget upplägg bara kunde bli ett riktigt fiasko av den här boken. Men det blev det inte.

Den kosmopolistiska miljön är suggestiv även om mer hade kunnat göras av den och den för tankarna till 90-talets fyrfärgsfilmning av Dick Tracy och den intressanta dystopin Divided Kingdom som kom för ett par år sedan (där England och dess befolkning delas upp efter de fyra temperamenten). Mjukdjursidén var jag först skeptisk till. Vad var egentligen poängen med den? Risken är att karaktärerna bara blir människor i otympliga maskeraddräkter, men de blir istället symboler för idéer och tankarna om ondskan framträder bättre när man som läsare inte förleds av sina egna förutfattade meningar om homo sapiens. För romanens främsta förtjänst är att den faktiskt väcker många intressanta tankar kring ondska och att den inte ger sig på att servera svar. Precis som storyn själv växer även språket som jag inledningsvis tyckte var rätt slätstruket. Jag får nog säga att jag ser fram emot den andra delen i sviten!

Harry Potter and the Deathly Hallows

Title: Harry Potter and the Deathly Hallows
Author: J.K. Rowling
Bloomsbury, 2007

Well, I think most Potterists should be more than satisfied with this grande finale. There are enough detours from the original plot structure to make the last part special, but the major theme that holds the series together is dominant: the power of love over evil.

Harry Potter stills bugs the bejesus out of me. He is pompous and as always, quite thick. My favourite was always Hermione and to me she is the true heroine. I could also live without the gender stereotypes, but just as Potter's lack of smarts that is true for all the parts in the series.

All in all, Rowling has done well in this last part and it is very enjoyable.I read the novel gluttonously, non-stop and everything I expected and wanted, I got: a full revelation of the secrets of the past, new, fantastic wizard lore and a magnificent, final show-down where all the people I have come to know and love did their best to beat Voldemort.

New poll - favourite heroes!

The time has come for a new poll. We all have preferences when it comes to almsot everything in life: apples or pears; sneakers or loafers; rock or hip-hop. But what about heroes? Could not that reveal something truly significant about us as individuals? On your right, you see Ulysses, Frodo, Hercule Poirot and Mr. Darcy. They are all heroes in their way and they all represent a certain kind of hero. In the poll on your left, you have three more options (Don Juan, Raskolnikov and Don Quijote). Check out what these fellows stand for and pick the ones that you feel make for the best novel!

The Jane Austen Poll

Well, people seem to be very opinionated about Jane Austen, but as it turns out when I have encouraged people to cast their votes - they have not read any of her novels! And apparently, those who have, and therefore, can cast an informed vote, find her delightful!

Although I, personally, think that she is, in fact a literary genius - her most distinctive forte is indeed her finely honed sense of social satire. I can imagine that those who were the butt of her jokes, might just have been self-absorbed enough not to recognise themselves, but to people in their immediate circle the portraits would probably seem razor-sharp.

The truth is, for anyone interested in people as social beings, her novels are a gold-mine of case studies. And, as the cherry on top, there is her language, oh, so smooth and forever enjoyable.

Results:

• 5% said Austen was an obsolete anachronism (fool!)
• 11% thought she was all about love (obviously not!)
• 11% claimed she was just for girls (uhh....no)
• 41% lauded her as a literary genius, and (yes, dammit!)
• 58% felt she was a goddess of sharp social satire (sweet justice)

I realise that the percent do not add up to one hundred. I will assume that this is due to the fact that one could choose several alternatives, because of course, this is a highly reliable, scientific poll. In case anyone should wonder.

Månadens böcker - augusti

Förra månaden präglades naturligtvis av mitt Potter-maraton och en av dessa böcker har också hamnat på månadslistan. Utöver dessa lyckades jag med hitta två riktigt härliga läsupplevelser till.

1. Northanger Abbey
2. Grå själar
3. Harry Potter and the Half-Blood Prince

Nummer ett är ju en riktig klassiker och det var ett stort nöje att återupptäcka Austens fantastiska språk och nästan rörande nostalgiskt att än en gång uppleva hennes värld. Tvåan var en finfin rekommendation av en kollega som också tipsat om en annan roman som tog sig in på månadens lista (The Boy in the Striped Pyjamas). Där har jag mer att hämta! Siste man upp är en hejdundrande smällkaramell av magi och uppfinningsrikedom. Det är med spänning jag har börjat på seriens sista del.

Ny företeelse?

I min bloggmail fick jag för en tid sedan ett erbjudande om att få hemskickat en roman som skulle komma ut i höst på Albert Bonniers förlag. Förvånad blev jag, men sannerligen intresserad. Boken, som heter Amberville, kom med posten för ett par dagar sedan (oredigerat korrekturexemplar!)och upplägget är sannerligen ambitiöst!

Romanen är första delen i en svit på fyra - alla med olika teman. Denna första behandlar ondskan. Miljön är en fiktiv stad med kosmopolitisk prägel och innevånarna är alla... mjukdjur... Författaren är en svensk debutant men skriver under pseudonymen Tim Davys. Min tanke var att antingen blir det här ett magplask av monumentala mått eller också en kultklassiker, dvs. om författaren är tillräckligt skicklig på att skriva som på att komma på vidlyftiga romanupplägg. Jag har börjat läsa och än så länge får jag nog säga att boken håller näsan över vattenytan.

Om det är ett nytt pr-grepp att använda bloggar för att skapa buzz kring böcker är jag den första att hoppa på vagnen. Bara man får skriva vad man vill och fortfarande vara med och leka.